My little baby sleeping on my tummy is the best thing in the world.  He’s the best antidepressant. ❤

image

Psykvårdslogik: Gör det du inte kan så att du kan få hjälp med det du inte kan

Kontaktar psykvården (via mamma) för att jag behöver hjälp med min depression, ångest och telefonfobi.
“ja men ring till blahtiblah…”
Liksom. Ja, jag RINGER någon om det faktum att jag får en panikångestattack varje gång någon ringer mig eller jag försöker ringa. Tack.
Tack för hjälpen.

Även om jag kunde tvinga mig att ringa upp/svara så hade de inte fått mkt vettigt ur ett samtal där jag ligger och hyperventilerar och gråter och känner som att jag ska dö.

Att gå ut och åka någonstans är lättare,  men fortfarande svårt då det beror på dagsformen om jag ens kan hålla ögonkontakt eller prata utan att gråta.

Hur svårt är det att skicka ett Mail? Skriva recept på ångestdämpande så jag KAN ringa eller ta mug någonstans?
Nej, låt mig sitta här och må stadigt sämre, nu även då med enorma skuldkänslor, besvikelse och ångest över att jag inte kan göra något så “enkelt” som att ringa upp min psykolog.

Trigger

TRIGGER WARNING: self harm.

I was never a cutter, I am a burner.
For me steel glowing red, give me that rush others get from a razor. I love the whole process ; the burn, the numbness, the ache, the blistering, the long healing process and the open wounds – that I got to nurse for weeks. I have tattooed over the ones on my arms, but my legs look like a fucked up zebra.

I am really down in the dark place right now, grasping for straws to keep fighting.

And as I was making some food (which was a huge victory in itself), I accidentally burned my arm on a hot skillet.
So now I’ve been battling the urge to burn all night, desperately trying to keep busy.
Holy Shit, that triggered so much in me…