Självförtroende.

Det var ju självaste FAN vad det kan komma och gå.

När jag var yngre hade jag massvis med det. Herregud vad jag bara körde rakt på med allt, noll ångest.

Nu har jag bra dagar och vanliga dagar (dvs dåliga).
Laddar upp en selfie och gillar den. En timme senare får jag panik och vill ta bort den. 

I grund och botten så bryr jag ju mig inte om hur folk ser mig. Att det blir dåliga vinklar, jag gör en konstig min, etc etc. För det är ju mitt fejs. Uppenbarligen så ser jag ju ut så ibland.

Men nu kommer ångest och kryper hela jävla tiden. Vågar inte träffa folk jag vill träffa, för jag är rädd att de ska bli besvikna över att jag ser annorlunda ut än på internet.  Att det inte syns där att jag gått upp i vikt, tappat muskler, fått dålig hy (förbannade jävla medeciner).

Överlag bara rädd att folk ska bli besvikna. Rygga bort. Inte vilja vara med mig.

Jag vet att jag är bra inuti; smart, omtänksam rolig och snäll och har en, över lag, jävligt bra personlighet (om än lite knäpp och konstig), men jag är rädd att det yttre ska hålla folk från att se det.
Att det ska distrahera och överskugga. Att ingen ska vilja komma nära nog att se det.

“Don’t judge a book by its cover”.
Men alla gör ju det…

image

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s